Jens Svanström kämpar i motvind för att göra sig ett namn i Göteborgs indievärld. När han börjar skriva kaxiga krönikor om jämställdhet och mansvälde händer något. Genombrottet är ett faktum och snart har han landat jobbet som chefredaktör för en av stans gratistidningar. Ambitionerna är stora tidningen ska vara modern och feministisk, den ska förändra världen.Men varför sprids det rykten om Jens? Om tjatsex. Om gränslöshet. Rena övergrepp. Jens är ju snäll. Du hittar hans dator slängd på trottoaren. Varför ligger den där? På datorn finns två dokument: en dagbok och en roman. Du börjar läsa.
Bara en kram avslutar Henrik Bromanders romantrilogi om maskulinitet i vår tid, som inleddes 2014 med Riv alla tempel om kroppsbyggaren Johan, och som 2016 följdes av Vän av ordning om näthataren Joel. I Bara en kram fäster Bromander blicken på den urbana, politiskt medvetne mannen som kan de sociala koderna in i minsta detalj men som inte alls kan förstå sig själv.
”Med sin blandning av besk humor och humanism fortsätter Bromander i Bara en kram att ge det obekväma en röst, dra skenheligheten ut i ljuset och samtidigt bjuda läsaren att stiga ner från sina egna höga hästar. För allas skull. För från självgodheten är steget aldrig långt till det löjeväckande. Eller det farliga.”
Marit Furn, Svenska Dagbladet
”Bromander tecknar en manlighet på fall, eller kanske snarare en form av manlighet som är värd att falla, och som jag inte kan annat än känna igen mig i och äcklas av. Han gör det inkännande, utan ironi, utan hån och spe, och lyckas samtidigt skildra vår nutid så väl att jämförbara försök nästan känns falska och ansträngda. Det är inte bara bra. Det är, trots övertydlighetsrisken, läskigt bra.”
Victor Malm, Expressen
”Bromander försöker besvara denna fråga utan att vare sig raljera eller förlåta. Här finns en radikal empati och inlevelseförmåga, en respekt för de tusentals triviala omständigheter som leder in en människa på den ena vägen och inte den andra. Att texten är skriven i dagboksform, till skillnad från de andra två i trilogin, är i sammanhanget ett enkelt men lysande grepp som låter läsaren komma ännu närmare Jens, in till hans blinda fläckar och mindervärdeskomplex.”
Rebecka Kärde, Dagens Nyheter
”I händerna på en sämre författare hade porträttet kunnat bli lika platt som en karikatyr på ett alt right-forum. Men nu är inte Bromander vem som helst, han är en av Sveriges skickligaste yngre författare och likt en Elena Ferrante eller manusförfattarna till Skam närmar han sig klichéerna bara för att skruva till dem. Resultatet blir en högintressant roman om en man som både bekämpar patriarkatet och surfar på det.”
Rasmus Landström, Flamman
”Både vidrigt och roligt och avslöjande”
Niklas Darke, Gefle Dagblad
”Det tar stundtals emot att vistas i Henrik Bromanders mörka mansgrottor. Men det gör inte romanerna sämre - tvärtom (...) Bromander skriver fram Jens skeva självbild, liksom den mediebransch han verkar i så verklighetstroget att man rodnar.”
Karin Arbsjö, Kulturnytt
”Med sin förkärlek för mat, inredning och kläder påminner Jens om en Patrick Bateman i hipstertappning. Det är dock inget monster som skildras. Precis som i de två första romanerna i trilogin visar Bromander prov på sin smått otroliga förmåga att skapa mångbottnade porträtt av osympatiska personer, vars perspektiv han aldrig någonsin bryter med brasklappar och pekpinnar. Som läsare värjer man sig mot Jens i många stycken obehagliga världsbild, men det är omöjligt att avfärda honom som människa.”
Filip Yifter-Svensson, Sydsvenskan
”Bara en kram både fördjupar och kritiserar den samtida diskussionen om maskulinitet, men lämnar till skillnad från sin huvudperson inga enkla svar. Det är ett effektivt grepp, manligheten i Bromanders romaner känns ofta verklig. Jag har sett den, upplevt den. Hur män som mår dåligt stoiskt härdar ut, vägrar erkänna upplevd svaghet hos sig själva, än mindre prata om den. Hur vänner bär sin ångest ensamma tills det är försent.”
Joachim Sundell, SVT Kultur
”Ett ljuvligt lustmord på en kulturman i tiden.”
Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten
”Avslöjande, skrattretande (...) det framkallar skamsköljningar och frustration.”
Rebecka Åhlund, Borås Tidning
”Både vidrigt och roligt och avslöjande.”
Niklas Darke, Gefle Dagblad
”Intelligent och infernaliskt”
Per Svenson, Sydsvenskan