Högspänning

”Årets roman”
Victor Malm, Expressen

”Skarp, känslig, infernalisk – rekommenderas till alla som lever i vår tid”
Ulrika Milles, Kulturnyheterna

”Skildrar sidor av det svenska samhället som alltför sällan letar sig in i litteraturen. Påminner mig på något bakvänt sätt om vissa av Lars Gustafssons romaner”
Malte Persson, Expressen

”En upprättelse för de inbillat sjuka och deras verkliga lidande, också för den hånade kulturtanten, för lärarna och bibliotekarierna och bokcirkelkvinnorna som bär det här landets bildning på sina värkande axlar. Det är en rolig bok, en mer renodlad komedi än många av Bromanders tidigare verk, men också djupt sorglig – för att vara ett samhälle som säger sig hylla originalitet, individualitet och egensinne är vi svenskar, trots allt, mycket dåliga på att acceptera eller ens försöka förstå de verkligt avvikande”
Amanda Svensson, Expressen

”Med Högspänning har Bromander skrivit ännu en berättelse om den ensamma människans missriktade och destruktiva uppror i en tid där de samhälleliga institutionerna monterats ner och de kollektiva rörelserna dör ut. Även om jag önskar att den utvecklingen vänder, hoppas jag att böckerna blir många fler”
Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten

”Det är en extremt tonsäker och, tja, ömsint, beskrivning av en människa i fritt fall. Där omgivningen sviker, i det att Lottas egna erfarenheter och vittnesmål tas allt mindre på allvar och översätts till samarbetsproblem och sjukskrivningar, håller sig berättelsen genomgående på Lottas sida. Bromanders svarta humor är ständigt närvarande men trots att det vore så lätt hänt förfaller berättelsen aldrig till karikatyr”
Rebecka Åhlund, Borås Tidning

”Det som gör att Bromanders gestalter inte reduceras till karikatyrer är hans stora förmåga till inlevelse i – och medkänsla med – sina tilltufsade gestalter. Hans verk fäster blicken på brister i vårt samhälle som gör vissa människor till vinnare och andra till förlorare”
Yukiko Duke, Vi Läser

”En andlös sträckläsarbok som man inte lägger ifrån sig i första taget (...) Det handlar om hur normer och sociala sammanhang kan bryta ned men också bekämpas – och hur självrespekten kan växa ur motstånd”
Josephine Askegård, Arbetaren

”En sämre författare hade förvandlat elallergikern i Högspänning till en parodi och försökt utvinna så många hånskratt som möjligt. I Bromanders händer blir hon istället en mångfacetterad människa som man - lönlöst - önskar välgång i livet”
Christopher Friman, Filter

”Det råder inga tvivel om att Bromanders författarskap drivs av ett tydligt politiskt patos. Ändå är hans verk allt annat än plakatartade - och en del av förklaringen är att han bara sällan skildrar personer med samma världsbild som han själv. I stället dras Bromander, i verk efter verk, till mångbottnade protagonister som befinner sig i mentala träskmarker, ofta av det brungeggiga slaget. Han ger dem en stark röst och kliver ända in i deras känslovärld, så att litteraturen får göra det den är allra bäst på: låta läsaren leva många olika liv”
Sebastian Lönnlöv, Svenska Dagbladet

”Virtuosmässiga och underhållande personskildringar och suverän närvarokänsla”
Jesper Högström, Dagens Nyheter

”Mångtydig och full av patos”
Lars Hermansson, Kulturnytt

”Detta förmedlar Bromander så skickligt. Han slår tre flugor i en samhällssmäll: skolfrågan, vaga sjukdomssymptom och den bokstavligt ensamstående kvinnan. Apropå smäll: Utan att avslöja för mycket avslutas romanen i en jättesmäll, som titeln skvallrar om, inte en självömkande snyftning. Genom att låta Lotta bli en rebell, en vinnare i stället för förlorare, som tar saken i sina egna desillusionerade händer ger Bromander luft åt en om än subtil civilisationskritik. Tvivla alltid, tveka aldrig! som Lotta säger.”
Rikard Rehnbergh, Miljömagasinet

”Det är romankonsten i ett nötskal, att man som läsare får leva sig in i andras liv, för ökad förståelse. Lotta kunde ha varit jag? Ja, faktiskt, romanen har förändrat min syn på ett samtidsfenomen som jag avfärdat som knäppskallar och foliehattar.”
Tony Samuelsson, Mål och medel